Jag läser i många recensioner av romaner och framförallt TV-serier att kritiker eftersöker trovärdiga och mångsidiga karaktärer. Att en del karaktärer har lätt för att verkar enkla, överdrivna och helt enkelt inte speciellt trovärdiga. Det finns ett problem med detta eftersom de flesta karaktärer ändå speglar verkliga människor som blandats eller manipulerats Många vanliga människor som verkar komplexa är i själva verket enkla och tvärt om, och de flesta av oss är inte så förbannat komplexa som vi önskar att vi borde vara. Många människor är faktiskt för "platta" eller kliché-artade för att kvala in i en finkulturell roman, novell eller ett stycke poesi. Vi vill att karaktärerna i böckerna ska ha ett brett känsloregister, att man ska kunna identifiera sig med denne, att den ska kunna motivera sina handlingar och om inte, ändå kunna ursäkta dem. Men många människor överlag motiverar sina handlingar väldigt tunt och tänker kanske inte två eller tre gånger innan de gör någonting som får konsekvenser.
Den gemene skitstöveln från valfri småstad i Sverige får ett problem här, han eller hon kvalar inte in om de inte går och bär på en mörk hemlighet eller har en obotlig sjukdom som gör att de förändrar sig själva radikalt i sin sista tid.
Det är samma sak med invandrarungdomarna jag lyssnar på utanför mitt fönster om kvällarna(jag hör dem vare sig jag vill eller inte). Skulle jag placera dem i en novell och skriva exakt vad de säger skulle jag förmodligen bli anklagad för att vara rasistisk, sexistisk och att ha förmågan att producera undermåliga karaktärer som bygger på kliche-artad främlingsfientlighet. Jag skulle vara tvungen att göra en Jonathan Safran Foer och skriva om så smarta och speciella karaktärer så att man blir irriterad på dem och lägger ifrån sig boken. Kanske en muslim som döljer en latent homosexualitet och sneglar på sina manliga bekanta jämt och ständigt. Men det slår mig också ständigt att många personer jag ser eller hör talas om är för extrema för att bli trovärdiga karaktärer. Jag såg en dokumentär för en tid sedan, Vice Guide To Liberia, och den kryllade med detta fenomen. Hur ska man kunna skriva någonting trovärdigt om General Butt Naked som klär av sig och sina barnsoldater nakna i gerillakrig och äter ett oskyldigt barns hjärta som de skär ut genom ryggen på ett trovärdigt sätt utan att åka på kritik? Hur ska man skriva om barnet som visar upp sin pistol, säger att han just skjutit ihjäl, rånat och våldtagit en gravid kvinna, och att han använder dessa pengar för att röka heroin. Hur ska man kunna skriva om de prostituerade som ger sig själva och sina barn till männen som jobbar FN? Jo, den skulle tituleras som skräck, kanske som science fiction eller bara sågas för sina extrema drag.
Jag kan se en gammal bekant som ett liknande exempel. Extrempersonlighet, förmodligen en rad diagnoser, som samlar på medeltida vapen och tortyrredskap. Han knaprar piller och dricker kopiösa mängder trots att han är dokumenterat intelligent. Han samlar på snuff-filmer och springer vart han än ska för han blir rastlös om han går. Åkte fast för misshandel och umgicks i nynazistiska kretsar på samma gång han umgicks med punkare. Ser ni var det bär hän? Det här är en svårsåld filur. Jag skulle behöva arbeta upp en uppföljare som bara bestod av ett manifest för att förklara detta. I alla fall för de där ute som anser att de vet hur riktiga människor fungerar.
Jag har en annan, en riktig tråkmåns. En 28 årig ung man med författarambitioner som arbetar kommunalt med människor som har autism.
Tror inte att det blir en bestseller av det.
Den gemene skitstöveln från valfri småstad i Sverige får ett problem här, han eller hon kvalar inte in om de inte går och bär på en mörk hemlighet eller har en obotlig sjukdom som gör att de förändrar sig själva radikalt i sin sista tid.
Det är samma sak med invandrarungdomarna jag lyssnar på utanför mitt fönster om kvällarna(jag hör dem vare sig jag vill eller inte). Skulle jag placera dem i en novell och skriva exakt vad de säger skulle jag förmodligen bli anklagad för att vara rasistisk, sexistisk och att ha förmågan att producera undermåliga karaktärer som bygger på kliche-artad främlingsfientlighet. Jag skulle vara tvungen att göra en Jonathan Safran Foer och skriva om så smarta och speciella karaktärer så att man blir irriterad på dem och lägger ifrån sig boken. Kanske en muslim som döljer en latent homosexualitet och sneglar på sina manliga bekanta jämt och ständigt. Men det slår mig också ständigt att många personer jag ser eller hör talas om är för extrema för att bli trovärdiga karaktärer. Jag såg en dokumentär för en tid sedan, Vice Guide To Liberia, och den kryllade med detta fenomen. Hur ska man kunna skriva någonting trovärdigt om General Butt Naked som klär av sig och sina barnsoldater nakna i gerillakrig och äter ett oskyldigt barns hjärta som de skär ut genom ryggen på ett trovärdigt sätt utan att åka på kritik? Hur ska man skriva om barnet som visar upp sin pistol, säger att han just skjutit ihjäl, rånat och våldtagit en gravid kvinna, och att han använder dessa pengar för att röka heroin. Hur ska man kunna skriva om de prostituerade som ger sig själva och sina barn till männen som jobbar FN? Jo, den skulle tituleras som skräck, kanske som science fiction eller bara sågas för sina extrema drag.
Jag kan se en gammal bekant som ett liknande exempel. Extrempersonlighet, förmodligen en rad diagnoser, som samlar på medeltida vapen och tortyrredskap. Han knaprar piller och dricker kopiösa mängder trots att han är dokumenterat intelligent. Han samlar på snuff-filmer och springer vart han än ska för han blir rastlös om han går. Åkte fast för misshandel och umgicks i nynazistiska kretsar på samma gång han umgicks med punkare. Ser ni var det bär hän? Det här är en svårsåld filur. Jag skulle behöva arbeta upp en uppföljare som bara bestod av ett manifest för att förklara detta. I alla fall för de där ute som anser att de vet hur riktiga människor fungerar.
Jag har en annan, en riktig tråkmåns. En 28 årig ung man med författarambitioner som arbetar kommunalt med människor som har autism.
Tror inte att det blir en bestseller av det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar