onsdag 30 juni 2010

Ny novell!

Ny novell på hemsidan!

Den är centrerad runt tre nyckelfigurer som alla blivit kultförklarade i den norska Black Metal scenen. Den är ingen förklaring varför det blev som det blev, den är ingen utredning, den är inget försök att "komma under huden" på karaktärerna utan en kort undersökning av att skapa en historia utav starka åsikter, myter, karaktärernas egna motsägelsefulla upplevelser och allmänhetens åsikter samt journalisternas vinklingar.

Händelser som skapat genren med små fragment av "slice of life"-approach till det.

Finns bland novellerna.

Smakprov:

Och vi skulle bli någonting helt annat.

Så jag skär mig i handlederna och i halsen. Men det tar tid. Blodet vill inte ut. Det koagulerar och retar mig. Till och med under vatten blöder jag inte ur ordentligt. Så jag hämtar Euronymous gevär. Hylsorna fick jag av Varg i present. Han sade att det förmodligen skulle komma till användning någon gång. Stämningen är som mjölk, trög och lugn. Jag känner ingenting när jag ligger på madrassen i mitt rum i Oslo.

Placerar pipan i munnen och tänker på mamma och pappa. Bilder av mig själv där jag ler.

Sista gången jag ville dö var jag tjuguett år.

Ursäkta för allt blod.



www.wix.com/andreaskarlsson/bocker

Tänkte att...


A dystopia (from Ancient Greek: δυσ-: bad-, ill- and Ancient Greek: τόπος: place, landscape) (alternatively, cacotopia,[1] or anti-utopia) is a vision of an often futuristic society, which has developed into a negative version of Utopia, in which society has degraded into a repressive, controlled state. A dystopia is often characterized by an authoritarian or totalitarian form of government. It usually features different kinds of repressive social control systems, a lack or total absence of individual freedoms and expressions and a state of constant warfare or violence. A dystopian society is also often characterized by mass poverty for most of its inhabitants.
- Wikipedia.

Det som slår mig med den här artikeln på Wikipedia är att den relaterar dystopin till någonting som ”en vision av framtiden” snarare än som en del av verkligheten. Dystopin kan tyckas vara urvattnad eftersom den varit så populär att skriva om men idag känns den verkligare än någonsin. Inte just för att vi står på branten till naturkatastrofer och internationell krigsföring med rysska agenter i USA och det ständigt osynliga och internationella spöket; terrorismen. Den ska kännas aktuell eftersom vi redan är där.

Stand On Zanzibar från 1968 ger Malmö som exempel. John Brunner skriver att vi att vi har den äldsta befolkningen i världen där hjälplösa fyllbultar skriker ut sin förtvilan på grund av deras barnlöshet och nysteriliserade ungdomar.
Detta är intressant eftersom jag hörde på midsommarafton senast att två bekanta hade åkt över till Köpenhamn för att sterilisera sig, ingen över trettiofem, båda med fast arbete och god ekonomi.

A Scanner Darkly från 1997 handlar om en värld förlamad av drogen D. Om ingen kan relatera till det så vet jag inte om de har huvudet i röven i alla fall. Tänk att 80% av all heroinproduktion kommer från Afghanistan och att befolkningen där inte ser så mycket av de pengarna. Och bruket, missbruket och dödsfallen av drogerna finns överallt. Om samhället vill bli produktivt och lösa sina problem så vore det en bra start att börja där, och inte med att förbjuda, utan kanske att lossa lite på lagarna och ta reda på varför folk har behov av att använda dessa droger (som heller inte täcker skattemedel eftersom de är just olagliga).

1985, en av världens populäraste dystopiska böcker användes flitigt som ett exempel på lagen av FRA. Boken går också lätt att länka till Englands användande av CCTV-kameror i offentliga miljöer, hela 4,2 miljoner enligt DN, vilket gör landet till det mest övervakade i världen.
The Turner Diaries från 1978 blev inspiration (påstår en del) till Oklahoma City Bombing som ägde rum 1995. Det påstogs också att det var författarens motiv till varför hans skrev den och han har avfärdats i vissa kretsar just på gund av detta.

Det finns ju mer extrema exempel som Oryx & Krake och Battle Royal som inte passar in i den världen vi lever nu. Men de mer nyktra exemplen visar att vi kanske redan är där, och de exemplena är många. Och till Battle Royal att dömma så skulle det inte förvåna mig om jag läser artikeln i metro imorgon, en ny utveckling av UFC eller någonting liknande. Man vet aldrig.
De utopiska exemplen är också intressanta och lika verkliga som de dystopiska, men de existerar alltid på bekostnad av det sistnämnda fenomenet.

En liten tanke bara, och en bild för att avsluta det hela.
Bilden föreställer Kina och inte en ny film från Hollywood.