viktiga böcker

Tama Janowitz - They Is Us.
Oscar Wilde - The Works Of.
Stig Larsson - Autisterna.
Chuck Palahniuk - Rant.
Magnus Dahlström - Fyr.
Nikanor Teratologen - Äldreomsorgen i Övre Kågedalen.

frågor

Jag får en fråga jag har svårt att svara på:

Andreas, vad läser du för författare?

Ähum...

(blankt)

Jag vet aldrig när jag får den frågan, så en lista kommer inom någon dag på bloggen. En back-up lista som jag kan ha i bakhuvudet och leverera.

Måste fundera på detta.

det var fan på tiden

Nikanor Teratologen får stipendie av Svenska Akademien
2010-05-07 • Svenska Akademien har tilldelat författaren Nikanor Teratologen det Beskowska resestipendiet.

Han slog igenom sommaren 1992 med sin debutbok "Äldreomsorgen i Övre Kågedalen". Den är ofta hyllad som välskriven, men blev också kritiserad för att innehålla våldsromantik och för att hysa nazistiska böjelser. Flera Norstedtsförfattare reagerade med avsky och förlaget avslutade samarbetet. Förlaget Vertigo släppte senare boken i en något redigerad variant.

Beskowska resestipendiet utdelas vartannat år av Svenska Akademien.

Prissumman är på 70 000 kronor (2008) och utgår ur donationsmedel efter Bernhard von Beskow, Svenska Akademiens ständige sekreterare 1834–68, och hans maka, till förmån för vitterhetsidkare.

Beskowska resestipendiet (Svenska Akademien):
http://www.svenskaakademien.se/web/ Beskowska_resestipendiet_2.aspx

Nikanor Teratologen (Vertigo):
http://www.vertigo.se/index.php?id= 14&AUTHOR=21

Nikanor Teratologen (Wikipedia):
http://sv.wikipedia.org/wiki/Niclas _Lundkvist

mikronovell

Vi rånar henne med en spruta full av blod. Mitt blod, min hiv-smitta. Hon skakar och säger att hon har barn.

Alla har barn, säger jag. Jag har barn och är själv ett.

Hon fortsätter att gråta.

Erik lägger sin hand över hennes hals. Det blir inte alltid som man har tänkt sig med livet, säger han.

Jag drar upp min tröja, visar alla små ärr över magen.

Titta, säger Erik och drar ner henne på knä.

Sprutan läcker.

Ärren hårdnar, säger jag, vissa dagar kan jag inte vrida mig, när det är kallt ute.

Hon säger att hon har barnbarn, att vi inte kan göra så här mot henne.

Erik säger att hon borde veta vad världen har gjort mot oss, och att den gång på gång bevisar att vi kan göra vad som helst mot vem som helst.

http://www.wix.com/andreaskarlsson/bocker

från andreas till andreas

- Vad skriver du helst om?

- Vardagen på steroider. Sånt man kan läsa om i tidningen som har en tendens att överträffa fiktionen. Händelser som är otroliga men som lika gärna skulle kunna hända i verkligheten. Världen är trots allt ganska märklig.

- Något projekt på gång?

- Håller på att korra Alla Vill Dö och skriver på ett nytt projekt som än så länge går under namnet Modermaskinen.

- Hur kommer ditt liv se ut ett år framöver?

- Jag kommer att studera på heltid på Författarskolan i Lund och därmed skriva väldigt mycket. Jag ska gå upp tidigt, dricka kaffe och gå till gymmet för att komma hem och ta mig en whisky.

- Och efter det?

- Tillbaka till verkligheten. Jag vet inte. Försöka söka stipendier och skicka iväg mycket manus till olika förlag, försöka få noveller publicerade. Fortsätta uppdatera bloggen och hemsidan där texterna finns.

- Vad händer om du inte blir förlagd?

- Ingenting. Texterna publiceras på hemsidan och det scenariot lämnar ingen förvånad. Nästa projekt påbörjas och allting börjar om.

- Men är inte det vitsen? Att bli publicerad?

- Både jag och nej. Jag vill ju bli publicerad men det är inte därför jag skriver. Det vore ju tragiskt om det vore så, och så skulle texterna se helt annorlunda ut också.

- Men samtidigt arbetar du hårt för att bli det.

- Det handlar om drömmen att få bekräftelse, och att få möjlighet att dra ner på arbetstimmarna så att man kan skriva mer. Det är slitsamt att arbeta heltid och skriva på samma gång. Det håller inte i längden, inte för mig i alla fall.

- Men vad händer om du aldrig blir publicerad då?

- Ingenting. Det förändrar ingenting.

- Men är det inte tragiskt om du skulle skriva hela livet utan att bli publicerad?

- Vissa skulle nog tycka det.

- Inte du?

- Jo. Men Van Gogh sålde inte speciellt bra under sin livstid och Kafka blev inte ens förlagd.

- Van Gogh blev psykiskt sjuk och skar av sig örat och Kafka dog i TBC.

- Jaha...

- Planerar du på att göra någonting liknande?

- Det får vi se.

- Så du tänker bara skriva utan att ha en tanke på en riktig utbildning eller ett bra betalt jobb?

- Man får prioritera.

-Så du kommer att vara nöjd med att sitta i en etta vid 45 års ålder och fortfarande skicka in manus som ingen vill ha samtidigt som du har dåligt med pengar?

- Knappast nöjd. Men blir det så, så blir det så.

- Du är en drömmare, Andreas.

- Du med, Andreas.

när verklighet överträffar fiktion

Idag stod det i Metro att en man blivit friad för misshandel av en bläckfisk.

Sug på den meningen.

Det som hade hänt var att han upplevde att bläckfisken avancerade mot hans flickvän och i blind svartsjuka inledde han en brottningsmatch med djuret på en dansgolv på en klubb och petade denna i ögat.

Det är sånt här som gör livet värt att leva.

En man ville få fram ett budskap. Det fick han, med bravur.
Jag beundrar sånt här.