Kort svar: Ja och nej.Långt svar:
Nej.
Detta är kanske en självklarhet för många. Svenska deckare skulle bli ännu sämre om huvudkaraktären(alltså en lönnfet medelålders man eller en ung tränad kvinna med kung fu-färdigheter)skulle få magiska krafter och börja manipulera med sin tillvaro. Det blir inte speciellt trovärdigt. Detta är just ett problem med den magiska realismen för många, också den yngre genren urban fantasy, som egentligen är samma sak, som blivit populär på senare år. Exemplet med Jesus som står och röker på balkongen antar jag att många har stött på både i recensioner och litteraturartiklar. Salman Rushdie har ju också fått en hel del kritik för detta otrovärdiga genren leker med. Man stöter ju på en hel del problem om alla börjar dricka rosa kaffe i texten om den egentligen vill belysa de orättvisa förhållandena i underbetalda städjobb. Ett ytterligare problem med detta är också formatet. Kan ska vara konsekvent här och inte börja klippa in textrutor någon enstaka gång bara för att det är kul. Det måste finnas en helhet om en tanke bakom det, annars så strykes det säkert av en redaktör om han/hon mot all förmodan vill ta sig ann projektet. Förändringar i formatet kan bli väldigt förvirrande för läsaren. Till och med kursiva inlägg som ska vara karaktärernas tankar är enormt retande.
Ja.
Salman Rushdie har nått framgång(med ett visst pris) och Haruki Murakami är ju internationell storsäljare som väver in realism och katt-viskare tillsammans med japansk mytologi. Titta sedan på urban fantasygenren som blivit omåtligt populär bland ungdomar.
Varför ska någon annan säga till dig hur och vad du ska skriva? Bara fantasin sätter gränser och fantasin har inga gränser. Tänk om du skapar någonting nytt, en helt ny genre eller historiestruktur som ingen tidigare använt sig av tack vare att du struntade i reglerna.
Tänk om Jack Kerouac, Chuck Palahniuk, Johan Jönsson och William S. Burroughs hade brytt sig om regler. Tänk om impressionisterna hade gjort det.
Det är många författare som ger tips och skriver om vad man för göra och inte göra. Alla dem värkar ha olika regler som utesluter varandra och lyssnar man på alla kan man snart inte skriva någonting. Varför inte chocka dina läsare genom att introducera ett plötsligt meteorregn eller att husdjur kräver att få välja sina ägare? Det är ju kul och det ska vara kul att skriva även om en skitnödig recensent som alla lyssnar på just detta årtionde inte tycker så.
Måste jag ens påminna om Koranen, Bibeln eller vår käre Lovecraft?
Detta är kanske en självklarhet för många. Svenska deckare skulle bli ännu sämre om huvudkaraktären(alltså en lönnfet medelålders man eller en ung tränad kvinna med kung fu-färdigheter)skulle få magiska krafter och börja manipulera med sin tillvaro. Det blir inte speciellt trovärdigt. Detta är just ett problem med den magiska realismen för många, också den yngre genren urban fantasy, som egentligen är samma sak, som blivit populär på senare år. Exemplet med Jesus som står och röker på balkongen antar jag att många har stött på både i recensioner och litteraturartiklar. Salman Rushdie har ju också fått en hel del kritik för detta otrovärdiga genren leker med. Man stöter ju på en hel del problem om alla börjar dricka rosa kaffe i texten om den egentligen vill belysa de orättvisa förhållandena i underbetalda städjobb. Ett ytterligare problem med detta är också formatet. Kan ska vara konsekvent här och inte börja klippa in textrutor någon enstaka gång bara för att det är kul. Det måste finnas en helhet om en tanke bakom det, annars så strykes det säkert av en redaktör om han/hon mot all förmodan vill ta sig ann projektet. Förändringar i formatet kan bli väldigt förvirrande för läsaren. Till och med kursiva inlägg som ska vara karaktärernas tankar är enormt retande.
Ja.
Salman Rushdie har nått framgång(med ett visst pris) och Haruki Murakami är ju internationell storsäljare som väver in realism och katt-viskare tillsammans med japansk mytologi. Titta sedan på urban fantasygenren som blivit omåtligt populär bland ungdomar.
Varför ska någon annan säga till dig hur och vad du ska skriva? Bara fantasin sätter gränser och fantasin har inga gränser. Tänk om du skapar någonting nytt, en helt ny genre eller historiestruktur som ingen tidigare använt sig av tack vare att du struntade i reglerna.
Tänk om Jack Kerouac, Chuck Palahniuk, Johan Jönsson och William S. Burroughs hade brytt sig om regler. Tänk om impressionisterna hade gjort det.
Det är många författare som ger tips och skriver om vad man för göra och inte göra. Alla dem värkar ha olika regler som utesluter varandra och lyssnar man på alla kan man snart inte skriva någonting. Varför inte chocka dina läsare genom att introducera ett plötsligt meteorregn eller att husdjur kräver att få välja sina ägare? Det är ju kul och det ska vara kul att skriva även om en skitnödig recensent som alla lyssnar på just detta årtionde inte tycker så.
Måste jag ens påminna om Koranen, Bibeln eller vår käre Lovecraft?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar